”Vad är oddsen?” brukar man säga.
Just som hantverkarna hade lagt in det nya golvet i min lägenhet och det enda som var kvar att snickra var några lister och lite målarfärg – sedan kunde jag flytta in.
Jag såg naturligtvis fram emot detta något alldeles enormt och på tisdag skulle jag kunna bära in mina grejjer och slappna av i min trygga vrå. Men icke!
I förrgårkväll var katastrofen på nytt ett faktum. En vattenledning brast och den här gången var det inte någon sipprande liten läcka utan en fullgod fontän, som på mindre än någon timme sprutade ut 200 liter vatten i lägenheten. Golvet och väggarna blev så klart helt förstörda men inte dog med det – nu rann det in till hyresvärden oxå. Där jag numera bor.
Nu lever jag i ett skrymsle på 10 kvadratmeter i ett berg av kläder, väskor instrument och kablar och en säng mitt i rummet. Det är omöjligt att städa och hålla rent, det finns inget varmvatten så jag duschar på jobbet och en enorm byggfläkt står på dygnet runt. Den för ett oväsen på drygt 120 dB och är i det närmaste outhärdlig och omöjlig att sova till. I dag ska jag skaffa öronproppar.
